Lite solsken på tårna

Oh såg Bruno på TV igår och fick genast lust att dricka rödvin och doppa fötterna i solsken. Det finns ingen poesi som får mig sprudla så av liv som hans. Annars räknar jag timmar och minuter och försöker förstå hur jag ska kunna skriva två texter samtidigt på lånad tid och med ett tåg som avgår mot Uppsala i skymningen. En deadline måste vara snäll och ge mig mer tid. Den andra respektera att jag gör så gott jag kan. Kanske kan jag skriva ett mästerverk i gryningen!